Arla Foods strategi missgynnar Sverige

Hur bra är Arla Foods affärsstrategi för Sverige? En mjölkbonde om dagen slutar och handelsunderskottet växer.

Styrelseordföranden för Arla Foods, Åke Hantoft, fick i ”Uppdrag gransknings” program om mjölkböndernas kris (20/5) frågan om Arlas affärsstrategi att ständigt växa och expandera globalt har varit bra för svenska mjölkbönder. Hantofts svar löd att Arlas strategi främjar den enskilde bondens möjlighet att fatta beslut om att investera på sin gård eller lägga av. Öh? Jaha? Med detta svar nöjde sig reportern, vilket var onödigt hovsamt, inför en aktör som kontrollerar drygt 70 procent av mjölkråvaran i Sverige.

Men om vi inte släpper frågan, utan faktiskt försöker utvärdera huruvida Arlas besatthet av global expansion med ägare i sju länder, produktion i 13 länder, försäljningskontor i 23 länder, försäljning i 100 länder och 19 000 anställda har varit en gynnsam strategi utifrån svenska intressen, vad blir då svaret?

Jo, att den svenska handelsbalansen för mjölkprodukter är 40 gånger sämre nu än år 2000. Sverige har haft den sämsta utvecklingen bland länderna runt Östersjön, och är det enda landet i regionen som konsekvent uppvisat ett handelsunderskott, som därtill är kraftigt växande. Den svenska importen av ost har fördubblats de senaste tio åren. Sverige importerar mejeriprodukter till ett dubbelt så stort värde som vi exporterar för.

Arla kan inte ensamt lastas för denna utveckling, men som största aktör i Sverige, och som enda mejeriindustri med stora exportambitioner, så måste resultatet ändå sägas vara klent. Femton år efter Arlas fusion med danska MD Foods har också följande skett: Antalet produktionsanläggningar (mejerier, ysterier) har mer än halverats i Sverige.

I Danmark har minskningen varit betydligt mindre (från 40 till 30). I Århus, där huvudkontoret ligger, byggs det nya koncerngemensamma innovationscentret för 120 medarbetare, samtidigt som det befintliga innovationscentret i Stockholm läggs ner. Exportkontoret ligger i Köpenhamn. Danmark har i stor utsträckning tagit hand om osttillverkningen, medan Sverige torkar de svenska mervärdena till anonymt mjölkpulver. Tillverkningen av pulver slukar nu lika mycket av den svenska mjölkråvaran som dryckesmjölken. Den största enskilda investeringen förra året på 630 miljoner kronor, gjorde koncernen i bygget av en ny laktosanläggning på Jylland.

Nettoeffekten av det senaste investeringsprogrammet är att Arla tappar 250 jobb i Sverige. I företagsledningen är cirka 10 procent svenskar och drygt 60 procent danskar. Arla Foods är primärt en dansk organisation, och någon särbehandling utifrån svenska intressen är naivt att räkna med. Svenska Arlabönder kan skrika sig gula och blå efter ett nationellt avräkningspris (mjölkpris till bonden), som tar hänsyn till svenska produktionskostnader. De kommer inte att få det.

Nu går det inte att klandra ett multinationellt kooperativ för att det strukturrationaliserar och koncentrerar verksamheten för att optimera resultatet för koncernen i sin helhet. Alla jag talat med framhåller att Arla är en effektiv organisation med skickliga medarbetare i Århus. Men frågan, som de svenska ägarna (svenska Arlabönder) måste ställa sig, är om en strategi inriktad på global expansion, och export av bulkvaror, passar ett land utan ett stort mjölköverskott och med nationella, fördyrande särregler som premierar miljö och djurskydd?

Arla använder gärna de svenska mervärdena i sin marknadsföring, ordnar kosläpp och gårdsbesök för skolbarn. Reklamaffischerna för Arlas 100-årsjubileum lyfter fram det lokala, svenska ägarskapet. Kruxet är bara att med ett gemensamt avräkningspris inom hela koncernen, finns det inte någon koppling mellan vad konsumenten väljer i butiken och bondens ekonomi. Du kan välja att köpa varor med den röda Arlakossan, eller Sverigekannan som Arla lanserar under året, men inget av det högre pris du betalar i butiken för dessa varor hamnar hos den svenska mjölkproducenten.

Medan handeln tjänar på EMV (handelns egna varumärken) och Arla tjänar på Arlakossan, är det samma låga avräkningspris till bonden, oavsett. Att välja Arlakossan håller volymerna uppe, inget mer. Vill du som konsument vara säker på att lite mer av det pris du betalar i butiken kommer bonden till del, ska du välja mejeriprodukter från något av de mindre mejeriföretagen. De har, trots att de inte har stordriftsfördelar eller kan dra nytta av synergieffekter i samma utsträckning som en stor koncern, kunnat leverera ett högre mjölkpris till bönderna. Det visar att den svenska färskvarumarknaden är lönsam.

Svenska Arlabönder har två alternativa vägar att möta framtiden. De kan kräva samma villkor (djurskyddsregler, miljöskatter, gmo-foder) som sina konkurrenter. Det är att fokusera på kostnadssidan och bejaka en strukturomvandling mot större gårdar, närmare marknaden. De skulle också kunna bryta sig ur Arla och starta ett nytt kooperativ med fokus på att exploatera den betalningsvilja som finns för svensk mjölk, yoghurt, smör och ost på hemmamarknaden.

Producentföreningen ”Glada bonden” är ett steg i den riktningen, men initiativet behöver bli väldigt mycket större för att utmana Arlas nationella dominans och på allvar öka konkurrensen om mjölken.