Befria oss från kupongterrorn

”Vi är glada för att du är trogen kund hos oss” stod det i brevet från Apoteket. ”Varsågod här är din värdecheck!”

En stilla undran: vem är inte trogen kund hos monopolinnehavaren Apoteket?

Visst, jag måste bekänna att jag i ett svagt ögonblick sa ja till att bli pluskund hos Apoteket efter att ha inhandlat lite solkräm och diverse andra artiklar inför en resa. Men när brevet med de 500 pluspoängen någon vecka senare damp ner i brevlådan blev det definitivt kupongen som fick bägaren att rinna över. Inte nog med att Apoteket har ensamrätt att sälja vissa varor. Nu ska kunderna dessutom styras till hyllorna med gröna runda cirklar på där ”poängvarorna” ligger.

Om jag bara får ihop 500 poäng till, kan jag hämta en ”Plackers tandtråd med bygel”, ”Butler GUM Technique tandborste” eller ”Time Cleansing Mousse”. Alldeles ”gratis”. Värdechecken räcker ett år, på ett visst Apotek. Lyckliga jag.

En stilla undran (nr två): vad kostar denna administration? Och är det särskilt miljövänligt att trycka upp en massa plastkort och skicka brev över hela Sverige? Vore det inte bättre att sänka priserna över hela sortimentet i stället?

Med detta tilltag efterapar det statliga bolaget det sämsta hos de konkurrensutsatta stora butikskedjorna, som också gör sitt bästa för att knyta upp kunder och styra vad som hamnar i matkassen. Men dagligvaruhandeln och klädesbutikerna har i alla fall en tuff marknad att slåss på, vilket gör deras tilltag något lättare att fördra. Något. Inte mycket.

För ett par veckor sedan uppmärksammade både Upsala Nya Tidning och Sveriges Radio hur mycket kunderna verkligen förlorar på kupongsystemen. ICA har till exempel sluppit att lämna ut varor värda cirka 150 miljoner kronor sedan systemet med de tidsbegränsade värdecheckarna infördes år 2000. Coop tjänar cirka 15 miljoner kronor per år på att kunderna inte använder sina värdecheckar.

Till dessa ekonomiska förluster kan läggas en rad vardagliga irritationsmoment. Kötiden förlängs när det ska trasslas med kupongerna. Inte sällan har fel kupong tagits med till fel butik, eller rabattchecken gått ut.

Det går inte heller att blunda för resursslöseriet och de dubbla signalerna som sänds ut när ICA, som skickar ut bonuscheckar till 1,8 miljoner personer per månad, har som rubrik på sitt brev: ”Öppna landskap mättar bättre!”.

Och varför ska konsumenter få biocheckar, som riskerar att gå ut innan de kommer i väg till SF-biografen, från sin mataffär? Ge dem bra och prisvärd mat!

Karaktärs- och resursstarka personer har måhända lätt för att avböja alla korterbjudanden från Lindex, H & M, OK, Statoil, Åhléns, MQ. Med flera. Med flera. Uppenbart är emellertid att många blir stående med plånböcker som bågnar av olika medlems- och rabattkort. Det är ju det enda sättet att få del av rabatten.

I Danmark är systemet med rabattkuponger förbjudet. Skulle någon gråta över ett förbud också i Sverige? Möjligen någon kupong- och katalogbitande pensionär.

Alternativet till förbud är opinionsbildning och bojkott. Till det senare vill jag härmed uppmuntra: säg nej till korten och kupongerna! Det skulle gagna både konsumenter och miljön. Säg att du hellre ser generella prissänkningar!

Jag är säker på att affärer utan kuponger kan bli en god affärs-idé. Om bara kunderna efterfrågar just det.