Biff eller bönor

Avnjutit en hängmörad biff i helgen? Kontrasterat ”lämna-på-dagis-stressen” med en lång söndagsbrunch med bacon och prinskorv? Kort och gott: har du hängett dig åt köttets lustar?

Jag ser att du rodnar. Med vardagen kommer skammen. Eller? För du har väl inte missat de senaste veckornas krigsrubriker mot köttindustrin: ”Färre biffar snabbaste boten mot växthusgas”, ”Rapande kor höjer tempen”, ”Korna värre än bilarna”? Man kan bli vegan för mindre. Men finns det verkligen anledning att känna ångest vid charkdisken?

Som ofta när det gäller komplexa frågor är svaret både ja och nej. Ja, därför att det saknas en miljöcertifiering värt namnet. Alla som inte är perverst intresserade av att läsa om vilka uppfödningsformer som är att föredra från olika miljö-
aspekter eller vilka regioner som är bäst lämpade för djurhållning lämnas i sticket. Nej, därför att det faktiskt finns positiva miljöeffekter av köttproduktion. Viktigast är det öppna landskapet och artrikedomen i våra hagar.

Smaskiga målkonflikter är dessvärre svåra att undvika. Somligt kött är bättre från klimatsynpunkt, medan annat är bättre för Östersjön. Visst kött är bättre för den biologiska mångfalden och landskapsbilden.

Hur orientera sig? Naturvårdsverkets publikation ”Import av köttexport av miljöproblem”, som publicerades förra veckan, ger viss vägledning i köttlarmet. Detsamma gäller FAO-rapporten ”Livestocks long shadow – environmental issues and options”.

Till att börja med bidrar djurhållningen med mindre än en procent av mänsklighetens utsläpp av koldioxid, om avskogningen i Latinamerika och ökenutbredningen räknas bort.

Det är alltså den stora omvandlingen av regnskog till betesmark, samt överbetning i torra områden som får koldioxidutsläppen att klättra till 9 procent. Från ett globalt perspektiv är det således mest akut att stoppa dessa processer, särskilt eftersom koldioxid är den mest långlivade av de växthusgaser som jordbruket släpper ut. FAO föreslår till exempel att Brasilien intensifierar sin köttproduktion på mark som redan ”förstörts” för att minska expansionen in i regnskogen och den artrika savannen ”cerradon”.

Det handlar om markförbättrande åtgärder som gör att lantbrukarna kan upprätthålla en hög produktion även på sikt. I dag finns stora problem med utarmning, markpackning och erosion.

Men raparna, då? Jo, vad gäller kornas utsläpp av metan, som är den näst viktigaste växthusgasen, påverkas den av hur grovt foder korna äter samt av hur lång uppfödningstiden är. I Brasilien är uppfödningstiden längre och fodret grövre. Vill man koka en klimatvänlig gryta är svenskt nötkött därför bättre än brasilianskt. Det gäller även om hänsyn tas till att den brasilianske bonden förbrukar mindre energi. Om grytbitarna dessutom kommer från en kossa som bidragit till att svenska hagar inte växer igen, blir miljövinsten än större. Fler arter gynnas om regnskogen får stå kvar och hagmarken hålls öppen. Regnskogen binder dessutom upp större mängder kol än en svensk buskmark.

Detta innebär inte att hela världen bör bojkotta brasilianska djuruppfödare. Vissa länder gör i motsats till Sverige betydande miljövinster genom import från Brasilien. Danmark har som miljömål att återbeskoga mellan tio och tjugo procent av sin landareal, eftersom man nästan inte har någon skog. Djurtätheten i både Danmark och Holland är också avsevärt högre än i Sverige, vilket gör att de har större problem med växtnäringsläckage till grundvatten och hav. Allt handlar om att lokalisera produktionen till områden som innebär minst miljöslitage.

I ett globalt perspektiv stämmer det visserligen att köttproduktionen är en lika stor klimatbov som transportsektorn. Men skillnaderna i utsläpp från olika länder är enorma. Detta måste förstås vara vägledande för hur olika länder lägger upp sin klimatstrategi. Inom Sverige och EU gäller fortfarande att transporterna är värstingen, med dubbelt så stora utsläpp som jordbruket. I Sverige har utsläppen från jordbruket till och med minskat med 10 procent sedan 1990, på grund av minskat antal djur. Reformen av EU:s jordbrukspolitik är en del av förklaringen. En ökande andel av stöden går till betalning för miljötjänster, vilket är bra.

Från klimatsynpunkt är griskött bättre än nötkött, men i vissa regioner skapar svinuppfödning i stället problem med övergödning. Naturvårdsverket konstaterar att de genomsnittliga miljöeffekterna av svensk grisköttsproduktion är mindre än de danska. Men betydande variationer finns inom de båda länderna. Griskött från lerjordar i Sveriges inland är bättre än griskött från sandjordar i nederbördsrika Halland. Griskött från lerjordar i östra Danmark är bättre än fläsk från sandjordar i västra Jylland.

I väntan på en miljömärkning (lycka till ) som beaktar olika regioners lämplighet för djurhållning och påverkan av olika produktionsformer, kan vi hålla oss till en enkel tumregel: måttlighet. Amerikanerna käkar 125 kilo kött per år, vi äter hälften så mycket.

Resten av världen kan inte börja vräka i sig lika mycket. Men ha ingen köttångest. Ät lite mer sällan och efterlys bättre märkning i din butik. Väljer du svenskt naturbeteskött eller griskött från inlandet i Mellansverige, blir det sällan riktigt fel.