Bollen är rund- båsen hygieniska

Det är mycket att stå i om våren. Bara en månad kvar till avspark, och jag har så många brev att skriva. Det första adresserar jag till Zlatan:

”Hej! Jag begär inte mycket. Bortsett från en läcker cirkusklack är det enda jag vill att du på presskonferenser i anslutning till fotbolls-VM ska poängtera att det är förnedrande för dig att spela på arenor som omges av så kallade förrättningsbås (Verrichtungboxen). Få unga fotbollsfans fäster någon större vikt vid vad en skribent tycker. Dig avgudar de. Det räcker om du konstaterar att det inte är en mänsklig rättighet att få köpa tillträde till en annan människas kön. Utan efterfrågan, ingen marknad. Utan tyst acceptans många män emellan, skulle inte en halv miljon kvinnor hamna i Europa genom människohandel. Du kan göra skillnad, som förebild. Var lite modig.

Om du dessutom får med dig Fredrik Ljungberg och Henrik Larsson, så kan ni nå ut till rätt många män runt om i Europa. Fotbollen är ju lika global som människohandeln. Det har skrivits fina böcker om det.

Självfallet menar jag inte att sporten är roten till sexuell exploatering. Däremot är efterfrågan en svårbemästrad rot. Var med och rucka lite på den. Den andra roten stavas fattigdom. Det visste du säkert.”

På andra brevet skriver jag: adressat okänd. Det blir en utmaning för posten. Ni är så många och så anonyma, alla sexköpare.

”Hej! Hur tror ni att ni kan bedöma vem som är en ’lycklig hora’? Är det på leendet? Följer det automatiskt med arbetstillståndet i länder som legaliserat prostitution? Sannolikheten att just du råkar föra in kuken i en kvinna som är nöjd med livet och sin försörjning är tyvärr pytteliten, måste jag meddela. Det är enkel matematik. Om förhållandet vore annorlunda skulle trafficking inte vara något problem. Varför tvinga omkring fyra miljoner människor per år in i sexhandeln om det finns gott om frivilliga?

Kartorna i en ny rapport från FN avslöjar med sorgesam tydlighet de globala mönstren. Källor: fattiga länder. Mottagare: rika länder. De ofrivilligt sålda i denna jättekommers omsätter mellan 5 000 och 7 000 miljarder dollar per år. Det är lukrativt att urholka människovärdet.

I en annan internationell studie läste jag att merparten av er faktiskt känner till kopplingen mellan trafficking och prostitution, men att denna insikt inte bidrar till att ni avstår från könshandel. Deprimerande för mig som vill tro på information som ett medel till framgång i dessa frågor. Jag försöker ändå.

Lästips: ’Trafficking in persons. Global patterns.’ UNODC, april 2006. ’Integration of the human rights of women and a gender perspective’, Sigma Huda, 2006. ’What happens when prostitution becomes work’, Mary Sullivan, 2005. ’Consequences of the Sex Industry in the EU’, Kommittén för kvinnors rättigheter och jämställdhet i Europaparlamentet, 2004. Könshandeln, SOU 1995:15.”

Tredje brevet skickar jag till jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström:

”Jösses, Claes! Är det år 2006? Läste intervjun med dig i det tyska veckomagasinet Der Spiegel.

’Spiegel: En del tränare menar att sex före en match är bra för spelarna. Tror du inte att legal prostitution kan få de mer aggressiva fansen att slappna av vilket i sin tur skulle minska våldet (runt fotbolls-VM)?’

’Borgström: Människohandel för sexuell exploatering är att utöva våld. Sex är en sak, prostitution en annan. Kopplingen mellan människohandel och prostitution är uppenbar.’

Visst har debatten i Sverige haft sina lågvattenmärken, men svenska journalister har i alla fall inte torgfört teorin om kvinnokroppen som en ventil. Säga vad man vill, du är en frisk fläkt i den europeiska debatten.”

Sista brevet skickar jag till alla som försvarar näringsfriheten in absurdum:

”Sedan 1995 är ’dvärgkastning’ förbjudet i Frankrike. Enligt beslut som fattades av domstol (Conseil d´État) stred denna traditionella tävling mot människovärdesprincipen, eftersom dvärgarna reducerades till redskap för andras njutning. Om de deltog frivilligt eller inte var ointressant för lagens uttolkare.

Det går att dra en parallell till könshandeln. Om man vill. Handlar människovärdet enbart om självbestämmande? Eller finns det företeelser som kränker alla människors värdighet, och som det därför är motiverat att förbjuda trots att det begränsar vissa individers handlingsfrihet? Frågorna ringar in den ideologiska striden. För en socialliberal är valet enkelt. Den kränkning som det innebär för ett fåtal att inte få tjäna pengar på könshandel, väger lätt mot all information som pekar på att en legalisering av sexköp banar vägen för kriminell och djupt förnedrande behandling av mestadels kvinnor och barn.

Att chefen för Europas största bordell Pascha i Köln i söndagens SvD konstaterar att han skulle göra allt för att förhindra att hans två döttrar blir prostituerade, avslöjar den välkända cynismen i branschen. Vilket rekryteringsproffs, vilken marknadsföring! Vad gäller det senare vet han säkerligen att det räcker med VM-flaggorna och fotbollarna på företagets reklamaffischer.”

Ja, snart är det avspark. Inom EU hårdnar striden. Hur långt ska vi harmonisera den gemensamma europeiska könsmarknaden? Den svenska sexköpslagen – ett handelshinder mot den innersta av inre marknader? Ordnung in hygienische und soziale Sex-garagen, für alle?