Bosses schackrande

Jag känner en bonde som åt upp bullpapperet av bara farten när byns diken skulle diskuteras. Det är svårt att hantera det gemensamma. Nästan alltid finns motstridiga viljor. Nästan alltid finns det någon som vill smita från ansvar.

Samme bonde lär tugga i sig fler bullpapper av ren ilska över Bosse Ringholms nonchalanta sätt att hantera EU:s jordbruksstöd.

Ännu en gång har det uppdagats att regeringen kommer att hålla inne en stor del av kakan över årsskiftet för att få statens budget i balans. Det handlar om ungefär sex miljarder i areal- och miljöstöd. Ingen småpotatis, således.

Hur stämmer detta överens med den nyligen saluförda bilden av hög tillväxt och utrymme för reformer? Budskapen går inte ihop. Ett klarläggande från finansministern är på sin plats.

Oavsett vad man tycker om EU:s jordbruksstöd, och ingen kan vid det här laget leva i ovisshet om DN:s hållning, är det inte särskilt schyst att låta en liten företagsgrupp agera räntefri bank åt staten. Så länge systemet finns kvar, måste det hanteras så att det inte straffar ut svenska lantbrukare. Förutsägbarhet och långsiktighet kring spelreglerna är något av det viktigaste för småföretagare, som behöver kunna planera för investeringar och amorteringar på lån.

Att finansministern väljer att schackra just med jordbruksstöden är naturligtvis ingen tillfällighet. Lantbrukarna är en lagom liten, näst intill försumbar, väljargrupp. Att hålla inne barnbidragen skulle förstås vara en taktisk miss. Eller varför inte lönen till tjänstemännen på finansdepartementet?

Det finns paralleller att dra till svenska statens sena inbetalning av EU-avgiften, som kostade skattebetalarna 12,7 miljoner kronor. Regeringen föredrog att betala straffavgiften framför att skicka pengarna till Bryssel i tid. Ånyo med hänvisning till utgiftstaket.

På ett pinsamt sätt avslöjar det regeringens lättjefulla inställning till både Europasamarbetet och småföretagare. Är någon förvånad?