Bush, Darwin och intelligent design

Om jag vore Gud skulle jag inte gilla att bli kallad för en ”intelligent designer”. Begreppet signalerar smarthet snarare än visdom. En designer sysslar dessutom med att formge det materiella, inte de eviga andliga frågorna. Som metafor fungerar uttrycket inte ens för en simpel agnostiker, som jag själv. Riktigt nöjda är nog bara de kristna fundamentalisterna i USA. En förklädd Gud är onekligen enklare att smussla in på biologilektionerna, vilket är precis vad extremisterna inom den kristna högern försöker göra.

Om jag vore George W Bush (o kätterska tanke) skulle jag dock passa mig noga för att ge mitt stöd till förespråkarna för intelligent design (ID). Kampen mot islamistisk fundamentalism riskerar att tappa det lilla som återstår i trovärdighet och sympati om världens mäktigaste man samtidigt underblåser religiös fanatism på hemmaplan.

Nu är dessvärre skadan redan skedd. Sedan presidenten i en intervju sagt att ”det är viktigt att lära ut både evolutionen och intelligent design så att eleverna vet vad debatten handlar om” har ID-förespråkarna fått ny vind i seglen. Biologilärarna är heligt förbannade, liksom alla försvarare av konstitutionens första tillägg. Enligt denna ska staten inte lägga sig i religiösa frågor. Men i flera delstater har ledningarna för offentliga skolor nu valt att frångå denna princip, genom att skriva in ID i läroplanerna under ämnet vetenskap.

Därmed har ”the Discovery Institute” (ID-anhängarnas högborg) och dess manifest som syftar till att ”radera materialismen och dess kulturella legitimitet” och bereda mark för ”en bred teologisk förståelse av naturen” vunnit terräng. Med stöd från presidenten kan den antivetenskapliga rörelsen inte heller längre betraktas som marginaliserad.

Lanseringen av begreppet intelligent design är framför allt en fantasifull manöver för att kringgå ett domslut från 1987 som förbjuder undervisning om kreationismen i amerikanska skolor. Medan kreationisterna hävdade att jorden bara har några tusen år på nacken och att skapelsen tog exakt sex dagar, har ID-anhängarna ett mer försåtligt sätt att argumentera. Genom att hävda att teorin om intelligent design inte alls har något med Gud eller religion att göra, motiverar de ”ämnets” existensberättigande jämte evolutionsteorin. Många av ID-anhängarna accepterar till och med evolutionen – att allt liv har ett gemensamt ursprung och att arter uppstår genom naturligt urval.

Vad ID-förespråkarna däremot inte accepterar är att evolutionen är blind. De vill förse vetenskapen med en högre mening. De önskar gifta ihop Darwin med den intelligente designern. Men ett sådant äktenskap vore olyckligt. Vetenskapen och religionen har allt att vinna på att hålla en vänskaplig distans. Medan vetenskapen ger värdefull kunskap om naturen och människans biologi, kan den aldrig ge någon moralisk vägledning. Medan religion, filosofi och etik erbjuder verktyg för att diskutera moral, saknar dessa ämnen effektiva instrument för att beskriva den fysiska verkligheten.

Nu är det inte bara religiösa fanatiker som försöker expandera in på vetenskapens domäner. Ofta tillmäter naturvetare, läkare, arkeologer och antropologer evolutionsteorin ett alldeles för högt förklaringsvärde för allehanda mänskliga beteenden. Personer som vanligtvis inte uttalar sig utan en drös empiriska studier i ryggen hänger sig åt lösa spekulationer om evolutionsbiologiska orsaker till det muslimska bruket av slöja eller sexualiseringen av det offentliga rummet, för att bara nämna ett par exempel. Därmed underblåser de tyvärr den religiösa fanatism de försöker bekämpa.

”Darwin gör det möjligt att vara en intellektuellt tillfredsställd ateist” hävdar Richard Dawkins, den kanske mest kända evolutionsuttolkaren i sekulära Sverige. Uttalandet är obegripligt eftersom det antyder att evolutionen ger svar på religiösa frågor. Bara för att vetenskapen är andefattig och amoralisk (och bör så vara) måste inte vetenskapsmännen vara andefattiga eller amoraliska.

Betydligt intressantare är den i Sverige något mindre uppmärksammade paleontologen och evolutionsteoretikern Stephen Jay Gould, som hyste ett genuint intresse för religion, och samtidigt oförtröttligt påminde om vikten av att hålla isär religiösa och vetenskapliga förklaringsmodeller. Hans röst saknas i den debatt som nu rasar i amerikansk dagspress.

Människor har behov av att komplettera en
alltigenom materialistisk världs-åskådning med andliga perspektiv. Denna strävan förtjänar lika mycket respekt som vetenskapliga landvinningar. Men när ID-anhängarna påstår att det mänskliga ögat är alldeles för komplext för att ha kunnat uppstå genom biologiska processer är de ute och cyklar. När de exploaterar människans förmåga att känna förundran inför naturen måste de motas i grind. Jag önskar de kunde nöja sig med att läsa Tomas Tranströmer: ”Att förtrollas – ingenting är enklare. Det är ett av vårens och markens äldsta trick.”