Den törsten ska vara dyrsläckt

Vissa uttalanden från transportsektorn är trafikfarliga.

När Ulf Perbo, vice vd för Bilindustriföreningen, försökte bemöta miljödepartementets förslag om höjd fordonsskatt på bränsleslukande bilar, körde jag nästan i diket. Men eftersom ingen kör bil och läser tidningen samtidigt kan jag upprepa vad Perbo sa i ra-dions Ekosändning i går morse:

– För 15 år sedan tyckte vissa att mobiltelefonerna skulle motarbetas. Ungefär samma krafter är emot stadsjeeparna nu. Vissa länder, som Nordkorea och Albanien, har prövat att tala om för medborgarna vad de ska köra för bilar och det har ju inte visat sig vara särskilt bra för medborgarna.

Därmed var sista ordet sagt i inslaget. Det måste ha känts skönt för Perbo.

Retoriken är lika uppfriskande som doften av en gammal Wunderbaumgran. Välmotiverade, ekonomiska styrmedel likställs med totalitära fasoner. Sakargumenten lyser med sin frånvaro. Måhända har Perbo lyssnat för mycket på Groucho Marx som en gång sa: ”Kom inte och förstör debatten med en massa fakta.”

Nå, jag tar den risken, eftersom jag inte kan låta bli att undslippa lite saklig information i frågan.

Sverige har i dag den mest bensinslukande bilparken i EU. Koldioxidutsläppet från nyinköpta bilar är 20 procent högre än genomsnittet i Europa. Glappet till tvåan och trean på utsläppslistan är stort. Med tanke på att EU:s klimatplan är på god väg att spricka är det knappast något att malla sig över.

I Sverige ökar dessutom utsläppen av växthusgaser från vägtrafiken med ungefär 1 procent per år. Om miljömålet om oförändrade utsläpp av koldioxid från transporterna mellan 1990 och 2010 ska uppnås kan det förstås inte fortsätta på det viset.

Svenskarnas förkärlek för stora modeller och stora motorer uppmuntras dessvärre av det nuvarande skattesystemet. Det tär inte tillräckligt mycket på plånboken att köra törstiga fordon. I Danmark är det till exempel betydligt dyrare att köpa en ny stor bil än i Sverige. Skillnaden beror bland annat på att grannlandet har en försäljningsskatt som är kopplad till bilens storlek.

Men förändringens vindar blåser. Att miljödepartementet i går gick ut och hävdade att regeringens egen vägtrafikskatteutredning inte håller måttet är ovanligt, och till skillnad från Perbos inlägg i debatten riktigt uppfriskande. Departementet anser visserligen att verktygen som föreslås i utredningen är bra, men att de måste vässas.

Fordonsskatten måste mer tydligt kopplas till bilens utsläpp av växthusgaser, och koldioxidskatten höjas för att en miljöstyrande effekt ska uppnås.

Att byta ut en bilpark som slurpar onödigt mycket fossila bränslen tar tid. Till 2010 hinner bara en tredjedel av bilarna bytas ut. Det gäller att rappa på med teknikskiftet så att vi inte vaknar ”the day after tomorrow”.

Till sist en hälsning till Perbo. Ingen vill förbjuda bilar eller ens stadsjeepar, som verkligen inte går att dra över en kam. Det finns de som är bättre och de som är sämre från miljösynpunkt. Det kanske också kan vara lugnande att betänka att ingen miljöskatt eller miljölag hittills har slagit ut någon bransch.

Miljövänlig teknik finns redan, och politikerna gör bara sitt jobb. De rycker in när marknaden misslyckas med att bygga in miljökostnaderna i priset.