Det osynliga vattnet

I morgon börjar världsvattenveckan i Stockholm och ett givet tema är hur världen ska möta den ökade efterfrågan på livsmedel och därmed ökande efterfrågan på vatten. För utan vatten ingen mat. Ofattbara 7.000 kubikkilometer vatten går åt för att tillverka den mat världens befolkning äter på ett år. År 2050 väntas världens livsmedelsproduktion sluka nästan det dubbla.

Utveckling styrs till viss del av befolkningsökningen, men ännu mer av ändrade matvanor hos den växande medelklassen i världen. Med ökade inkomster väljer människor mer näringsrik och varierad kost, vilken tenderar att dra mer vatten. Frukt, grönsaker och socker kräver mer vatten än vanliga stapelgrödor. Med ökad konsumtion av kött och mjölkprodukter stiger vattenförbrukningen dramatiskt. En försiktig uppskattning är att det går åt mellan femtusen och tjugotusen liter vatten för att producera ett kilo kött.

Allt detta är välkänt. Frågan är hur vi ska tackla det? Att den ekonomiska tillväxten fortsätter är självfallet önskvärt. Fler människor kan ta sig ur fattigdomsträsket och slippa monotona, näringsfattiga dieter. Samtidigt är vatten för odling av mat en bristvara i stora delar av världen. Utflödet till havet från en femtedel av världens stora floder har redan minskat, vilket ökar risken för saltinträngning och svåra odlingsförhållanden i kustområdena. Mer än en miljard människor lever i områden med otillräcklig tillgång på sötvatten.

Två strategier framträder för att råda bot på situationen. Den ena går ut på att öka produktiviteten och effektiviteten i odlingen. Vissa grenar av den agrara forskningen vädrar därför morgonluft, efter år i kylan. Under kött- och smörbergens tid kastades en forskningsansökan med ordet produktionshöjning – av lätt insedda skäl – direkt i papperskorgen. Men för att tillfredsställa framtida behov behöver världen få ut mer mat per odlad yta, och i många områden måste det ske utan att tära ytterligare på vattenresursen. Lösningarna ligger bland annat i att med olika odlingstekniker binda mer av regnvattnet i markfuktighet, som kan utnyttjas av grödorna. Mer forskning kring torktåliga sorter och grödor behövs också. Det är framför allt skördarna i Afrika som måste ökas, vilket kräver en grön revolution liknande den som skett i Asien.

En mer bortglömd strategi handlar om att minska svinnet i alla led, från jord till bord, vilket uppmärksammas i en rapport som släpps när världens vattenexperter sammanstrålar nästa vecka. Så mycket som hälften av all mat kan gå förlorad i olika led i livsmedelskedjan. Svinnet varierar med typ av produkt och har olika orsaker i olika delar av världen. Medan utvecklingsländerna brottas med förluster tidigt i livsmedelskedjan, slänger i-världen massor av fullt tjänlig föda. Förutom att systemet läcker som ett såll, förloras intäkter för fattiga lantbrukare i tredje världen och färre munnar mättas. Miljön belastas till ingen nytta.

Till de dystra realiteterna i utvecklingsländerna hör att en tredjedel av skörden förloras redan på åkern på grund av angrepp av gnagare, svampar och insekter. Under förädling, förvaring och transport förloras ytterligare en tiondel. Siffror från Afrika visar ännu högre bortfall efter skörd. I Uganda förstörs nästan en tredjedel av mjölken till följd av dålig hantering. Undermålig förvaring och skruttig infrastruktur drabbar dubbelt hårt i regioner där det är rötmånad mest hela tiden. Alla klutar måste sättas in för att minimera dessa ofrivilliga förluster.

I vår del av världen är bortfallet litet under skörd, transport, förvaring och förädling. Här är konsumenterna bovarna. Många av oss är vårdslösa och slöa när det gäller mathanteringen. Avokado och persikor får ligga för länge i fruktskålen. Pann-biffar glöms bort längst in i kylskåpet. Det är socialt och kulturellt accepterat att inte ta till vara rester från en måltid till en annan. Även livsmedelsbutikerna slänger skrämmande kvantiteter mat varje år. Att överkonsumera mat tär på miljön. Att slänga mat är som att lämna kranen rinnande.

Flera forskare vill nu se en kraftsamling för att halvera matförlusterna till år 2025. Det är vällovligt. En effektivare mathushållning gynnar dessutom klimatet och flera andra miljöfrågor.

Klimat, mat, vatten och energi är intimt sammanvävda och ställer stora krav på helhetssyn och systemförståelse hos alla som snickrar på hållbara lösningar för framtiden. Klimatförändringarna riskerar att göra vattentillgångarna än mer skevt fördelade, och ansvaret faller då tungt på klimatmässigt lyckligt lottade regioner, som vår del av världen, att föda jordens befolkning.

Men den globala handeln med mat måste redan nu – för att kunna göra anspråk på att vara långsiktigt hållbar – ta hänsyn till vattenfrågan. Hur vettigt är det att importera vattenslukande grönsaker och kött från områden där nivåerna av urgammalt grundvatten kryper nedåt?