En dildo har landat

Så blev det äntligen dags för landning i den soligaste och mest Nobelprisbelönade av delstater, Kalifornien. Välkommen ner på jorden, välkommen hem. Efter att ha vaknat till Beatles ”Good day sunshine” ännu en molnig dag kan man bara ana lättnaden hos rymdfararna när de till slut fick lämna sin bana över det ruggiga, regniga Florida för USA:s västkust.

I själva verket är det inte utan att man förundras över vädrets betydelse för det rafflande avslutet på det senaste rymdspektaklet. En farkost som är utrustad för alla möjliga temperaturer och tryck, stoppas av ”låga moln och regnskurar”?

Men efter katastrofen med ”Columbia” 2003 då sju astronauter dödades var man uppenbarligen inte beredd att ta några som helst risker, och rymdfärjan är egentligen inget annat än ett dåligt glidflygplan när den närmar sig marken.

På grund av de omkastade landningsplanerna tvingas den amerikanska rymdstyrelsen, Nasa, nu skicka rymdfärjan ”Discovery” på ryggen av en Boeing 747 åter till Kennedy Space Station.

Snöpligt, kan tyckas. Detta ville dock Nasa in i det längsta undvika på grund av att det – hör och häpna – skulle vara dyrt. Vadan denna plötsliga vilja att hushålla med dollarsedlarna? Nasas budget för nästkommande år är 124 miljarder kronor. En liten inomkontinental transport borde inte stöka till det särdeles mycket i bokföringen?

Demokrater i USA börjar däremot allt mer högljutt poängtera att de rymdimperialistiska programmen börjar tära rejält på statsfinanserna. Med all rätt. Mycket hälso- och sjukvård kan finansieras för den gigantiska summan. Detsamma gäller Europeiska rymdstyrelsens satsning på rymdlaboratoriet ”Columbus” som hittills kostat 27 miljarder kronor innan det ens har kommit till användning.

Men vad får då mänskligheten ut av de dildoliknande farkosterna? Beskådar vi något annat än en för tidig utlösning när de dundrar iväg och lämnar efter sig ett moln av rök och eld? Att syftet är forskning går bara den lätt rymdberusade på.

Frågor kring benskörhet och mossrötters tillväxt (ja, sådant har undersökts) studeras bäst och för betydligt färre slantar på moder jord. Gör vi det för att söka kontakt? För att lindra vår ensamhet? Ja, kanske. Den resan är dessvärre dyrköpt, i så fall.

Enklare och billigare är att lyssna efter signaler med hjälp av radioteleskop. Filmregissören Steven Spielberg har lagt en del ET-slantar på denna verksamhet. Vem annars väntar på att någon ska ”phone home”?

Närmast den lite småtrista, realpolitiska sanningen kommer förstås konstaterandet att rymdfärderna är en politisk erövring, ett sätt att impa på konkurrenterna. Några bestående Nobelprisvinnande insikter inom vare sig grund- eller nyttoforskning är inte att vänta på några solår.
Globalisering, ja. Rymdalisering, nja. Inte till vilket pris som helst.