Forskningspolitiken blir allt hetare

Kunskapssektorn mobiliserar. 4 000 forskare inklusive 48 Nobelpristagare gick förra veckan till attack mot Bushadministrationen och dess pinsamma hantering av allehanda vetenskapliga beslutsunderlag.

Tidigare i vintras gjorde 62 forskare ett liknande utspel, men nu har skaran upprörda forskare alltså vuxit och ytterligare kritik lagts till den redan långa listan med synpunkter på en långt driven politisering av vetenskapen i USA.

 Bakom uppropet och den utbyggda rapporten står The Union of Concerned Scientists. Och nog har de anledning att vara bekymrade. I rapporten beskrivs exempel efter exempel på hur experter systematiskt har frågats ut om sin politiska hållning inför tillsättningar till rådgivande organ. Ideologisk hemvist har premierats framför vetenskaplig kompetens.

Välkänt är att Bushadministrationen på alla möjliga områden bortsett från grundläggande kunskap. I den bushianska världen är kvicksilver snudd på hälsosamt. Abortpiller det motsatta. Utrotningshotet mot Floridapantern och vissa laxarter har tonats ner. Den totala negligeringen av experternas samlade bedömning av växthuseffekten kan knappast ha undgått någon.

Bush spelar därmed i samma division som Reagan, som i början av åttiotalet lär ha sagt att det är träden som orsakar mest luftföroreningar. En av Reagans närmaste rådgivare, Donald Hodel, framhärdade i samma anda att det var vettigare att ta på sig hatt och solglas-ögon än att försöka stoppa ozonskiktets uttunning. Inget nytt under den republikanska solen, således.

Demokraternas presidentkandidat, John Kerry, har självfallet inte varit sen att utnyttja det massiva missnöjet inom forskarsamhället i sin valkampanj. Något annat hade förstås varit tjänstefel för en fullfjädrad politisk strateg. Forskarsamhället är en maktfaktor att räkna med i USA, och forskarna är förmodligen mer benägna att knata i väg till vallokalerna än amerikanen i gemen.

Motelden från Bushkampanjens talesman, Steve Schmidt, kom dock snabbt: ”Bara John Kerry kan gå ut och påstå att amerikansk forskning befinner sig i utförsbacke, samtidigt som landets första privat finansierade rymdresa genomförts.”

Som om en turistresa med ”Space Ship One” skulle vara det yppersta kännettecknet på en välfungerande kunskapsnation?

Bush har också lovat att statens budget för forskning och utveckling år 2005 ska ökas med 44 procent, till 132 miljarder dollar. Budgivningen är i gång.

Det går förstås inte att tolka forskarnas upprop som något annat än ett gigantiskt stöd för Kerry, även om de konsekvent har undvikit att bekänna politisk färg. De vill hellre ha en demokrat än klirr i kassan från Bush. Frågan som då oundvikligen infinner sig är: Skulle något i grunden förbättras med Kerry i Vita huset? Lyssnar han på obekväma ´sanningar´?

Från ett internationellt perspektiv är det förstås mest intressant att granska hans inställning till växhuseffekten. En genomgång visar att Kerry har röstat grönast i senaten, och han har ofta uttalat sig om behovet av insatser för att minska den globala uppvärmningen. Enligt kampanjprogrammet vill Kerry återföra USA till det internationella förhandlingsbordet. Förhoppningarna om att dödläget kring klimatfrågan ska brytas är därför stora hos många beslutsfattare i Europa och Japan. Men budskapet spretar betänkligt. 1997 röstade han emot Kyotoprotokollet. Och en av Kerrys hjärtefrågor i valet har varit att sänka bensinpriset.

Även om Kerry skulle ha ändrat inställning i klimatfrågan, gör de flesta miljöexperter bedömningen att USA inte längre har en praktisk möjlighet att uppfylla Kyotoprotokollet. Enligt protokollet skulle USA sänka sina utsläpp av växt-husgaser till 7 procent under 1990 års nivå. Utläppen är i dag redan 12 procent över 1990 års nivå. Och de stiger.

Rent historiskt har senaten heller ald-rig röstat för internationella miljöavtal, som inte varit kraftigt inspirerade av befintlig amerikansk lagstiftning. Det gör dessvärre frågan om en amerikansk ratificering av Kyotoprotokollet politiskt död. Europas ledare gör därför klokast i att lägga all energi på att hitta nya samarbetsformer med USA kring klimatfrågan. Och i det arbetet är Kerry en bättre samarbetspartner.

Oavsett valutgången har The Union of Concerned Scientists sett till att något ovanligt har hänt. Forskningspolitik har blivit en het fråga i kampen om presidentposten. USA:s stora inflytande över den globala miljön och forskningens utveckling gör denna inrikespolitiska dispyt till en angelägenhet för hela världen.