Godis för reformvänner

Fina flickors drog har det kallats på denna sida de tomma kalorier som finns i diskutabla mängder lite varstans numera. I barnmaten. I yoghurten. I frukostflingorna. Jag syftar förstås på sockret, den vita boven i viktdramat. I dag serverar EU-kommissionen sitt förslag till sockerreform som på tre år kommer att pressa ner marknadspriset för socker inom EU med hela fyrtio procent.

Den skyddade verkstaden för europeisk odling av sockerbetor är därmed äntligen på god väg att avvecklas. Till förlorarna hör förstås de europeiska betodlarna, varav många kommer att tvingas lägga av eller ställa om sin produktion. I Sverige berörs knappt 4 000 odlare, inom hela EU 400 000 lantbrukare. Vinnare är tvivelsutan tredje världens sockerproducenter.

Det är dock fler än u-ländernas bönder som jublar över reformen. Godis- och läskindustrin smäller påsar och korkar flaskor. Cloetta Fazers vd Karsten Slotte har redan uttryckt sin förtjusning över utvecklingen. Socker, sirap och andra sötningsmedel är den största råvarugruppen för hans bolag och motsvarar 60 procent av kostnaderna. Räkna därför med att priset på en chokladkaka kommer att falla.

Men vad händer då med midjemåtten, diabetesen och tandhälsan?Kommer vi i takt med reformens genomförande än snabbare att förvandlas till fettdallrande, kariesangripna flåshögar?

Med tanke på de förhastade slutsatser som emellanåt dragits mellan EU:s jordbrukspolitik och ohälsan under överviktsdebatten skulle man kanske kunna tro det. Korrelationen mellan sockerpriset och svenska folkets överviktsproblem är emellertid vid en närmare betraktelse inte särskilt stor. Faktum är att när Sverige för snart tio år sedan gick med i unionen ökade sockerpriset med fyrtio procent.

Under samma period, med radikalt höjda priser på socker, accelererade övervikten. Samtidigt har det varit betydligt billigare att köpa ett kilo äpplen än ett kilo choklad. Mjölk är billigare än läsk. Priset på basråvaror tycks spela mindre roll för vad och hur ofta vi stoppar något i munnen. Eller hur mycket. Kultur, vana och lättillgänglighet har större betydelse.

Hälsominister Morgan Johansson har därför ingen större anledning att förfasa sig över reformen. Däremot finns fog för läskindustrin i Norge att vara kämpe-skraj. Den kan inte längre i ensamt majestät surfa på låga världsmarknadspriser på socker. Snart åtnjuter även konkurrenterna i grannlandet dessa fördelar.