Hoppet står till giganten i öst

Kina står inför viktiga vägval. Det ekonomiska undret måste följas av ett antal miljömirakel för att världens medborgare ska kunna andas ut.

Kina står inför viktiga vägval. Det ekonomiska undret måste följas av ett antal miljömirakel för att världens medborgare ska kunna andas ut.

Regnet som drabbade idrottsstjärnorna under VM i Helsingfors innebar en ökad risk för vrickade fotleder, men någon större hälsofara utgjorde knappast ruskvädret. Under sommar-OS 2008 kan miljön däremot bli ett reellt problem för alla medaljhopp och sportälskare som kommer flockas i den kinesiska huvudstaden. De återkommande bilderna av den asiatiska smogen talar sitt tydliga språk. Totalt beräknas 300 000 kineser per år dö på grund av luftburna föroreningar. Blyhalterna i blodet på urbana kinseser ligger också skyhögt över medicinskt accepterade nivåer.

Nu ligger det förstås i den kinesiska statens intresse att se till att TV-inslag på brungrå luft och människor med munskydd inte blir det bestående minnet från evenemanget. Därför har politiker och myndigheter lagt ned åtskillig möda på att komma till rätta med just detta miljöproblem. En massiv luftreningsinsats har inletts. Tvåhundra fabriker i och utanför Peking ska stängas. Miljövänlig kollektivtrafik är under uppbyggnad och naturgasledningar håller på att dras in till staden. Allt detta är förstås positivt, och visar att kulturella utbyten mellan länder – även på sportarenor – kan utgöra en välbehövlig injektion till förändring.

 Medan luftkvaliteten i Peking i huvudsak är ett regionalt problem, finns åtskilliga andra miljöfrågor där Kina i kraft av sin storlek påverkar hela världens livsmiljö. Det ”ekologiska fotavtrycket” från en kines är visserligen mindre än genomsnittet i världen, men summan av 1,3 miljarder kinesers fotavtryck tär hårt på jordens resurser.

Kina är till exempel en av de största importörerna av tropisk regnskog, och därmed en drivande kraft i avskogningen. Kina är också det land som släpper ut mest ozonnedbrytande ämnen till atmosfären. Detsamma gäller försurnade svaveloxider. Den heta kinesiska ekonomin riskerar också att ge oss alla ett väl hett klimat.

Medvetenheten bland Kinas ledare om landets enorma påverkan på den globala miljön har emellertid ökat. Den gamla kommunistiska doktrinen – att bara kapitalistiska samhällen orsakar miljöförstörelse- har sent omsider övergivits. Utvecklingen kan till viss del tillskrivas Kinas medlemsskap i handelsorganisationen WTO och flera tongivande FN-konferenser om miljön. Den förtjänar omvärldens uppmuntran. För mänsklighetens välmående är det nämligen alldeles avgörande hur denna gigant väljer att agera inom de närmaste årtiondena. Inom en snar framtid måste överskottet från den ekonomiska tillväxten plöjas ner i mer miljövänlig teknik för att inte alla andra länders samlade försök att komma till rätta med till exempel den globala uppvärmningen ska gå om intet.

En del av lösningen handlar om att tänka nytt kring vad som är en kostnad. Här krävs en revolution inte bara i Kina utan i de flesta länder. Totalt har föroreningar och ekologiska skador dragit ner Kinas bruttonationalinkomst med 7 till 20 procent varje år under de senaste två decennierna.

Enbart ökenspridningen i Kina kostar 50 miljarder kronor per år i utebliven markanvändning. De outhärdliga sandstormarna orsakar skadar som kostar kineserna fyra miljarder per år. Notan efter de svåra översvämningarna 1996 slutade på cirka 200 miljarder kronor. Vattenbristen i en enda stad, Xian, har gjort att fabriker lagt ner, vilket i sin tur inneburit förluster i storleksordningen två miljarder per år.

Det heter ofta att miljöinsatser kostar, att de är dyra från ett samhällsekonomiskt perpsektiv. I ljuset av de nyss nämnda kostnaderna ter sig rätt många proaktiva miljöinvesteringar prisvärda. Att i förväg beräkna utgifter som uppstår på grund av uteblivna miljöinsatser är svårt. ”Räkningar” från redan gjorda misstag ger dock viss fingervisning. Att betala i förväg verkar både klokt och kostnadseffektivt.