Midsommarnattsdröm

När jag hade skuttat över den sjunde gärdesgården, kom jag till en förunderlig hage. Där prunkade blåklint, fyrklöver, vitsippa och riddarsporre (m) i massor. Jag plockade och la under kudden. Full av förväntan slöt jag ögonen. De ljusblå timmarna förflöt under lätt sömn.

Dröm 1. En tunnhårig, korpulent man i särk och blomsterkrans på huvudet ror en eka så det forsar om fören. Över Östersjöns vatten hörs hans lågmälda, trygga småländska: ”bruka utan att förbruka, det är vad jag alltid brukar säga”. Svettpärlor bryter fram. ”Åhej, åhå, bruka utan att förbruka.” Han ler uppmuntrande till en ännu mer tunnhårig man, EU:s fiskekommissionär Joe Borg, som sitter böjd över ett trassligt nät. Han svär över bifångster och tjuvfiske efter torsk.

Plötsligt dyker ett stort passagerarfartyg upp. Partymusiken dånar. EU:s ministerråd skålar på soldäck. De slänger obekymrat champagneglasen över bord. Fartyget rammar nästan ekan, som välter i svallvågorna. ”Här, ta min”, säger fiskeminister Eskil Erlandsson till kommissionären och ger honom sin flytväst, medan han själv klamrar sig fast vid skrovet och skickar i väg en nödraket.

Mm, vilken handlingskraftig särbo, säger en röst, samtidigt som den röda lyktan sakta dalar mot havsytan. Någon som ser nödsignalen i Sydeuropa? Eller i Danmark?

Dröm 2. Jag springer. Nöden jagar mig till toaletten ombord på en stor yacht. När jag öppnar toalettlocket ser jag havsglitter och badande barn, som kastar blåstång på varandra. Mitt ärende förblir outrättat. Jag slänger igen locket och rusar upp på däck. Där står en man i kraglös, färgsprakande skjorta och ler brett. Håret är solblekt.

”Asch, vi tömmer när vi når Asköfjärden. Där är tillräckligt djupt.”

”Men det kan väl inte kallas civiliserat? gnyr jag. Hur kan vi ondgöra oss över att fattiga människor gör sina behov i
vattenbrynet, när vi själva gör likadant?”

En havstrut landar på relingen och börjar mässa: ”I Finland blev det förbjudet redan år 2005 att tömma obehandlat toalettavfall inom tolv nautiska mil från land. Bara en sjättedel av alla gästhamnar i Sverige har möjlighet till sugtömning. Brittiska och finländska båtturister klagar.”

Havsfågeln lägger en blaffa på däck och skränar vidare: ”200 ton fosfor fattas för att vi ska nå målet som Sverige åtagit sig enligt Helsingforskommissionen. Att fritidsbåtarna släpper ut 35 ton fosfor per år är väl inte försumbart? Hur vore det med obligatorisk tömning i land för alla båtar med fast toa?”

”Okej, jag ska kika på det efter ledigheten”, säger miljöminister Andreas Carlgren. Han spanar mot horisonten. ”Siffrorna är osäkra säger seglande miljöfolk på Naturvårdsverket. Men symbolvärdet är viktigt. Dessutom jagar vi redan små utsläppsminskningar på land. Jordbrukets utsläpp är åtminstone kopplat till produktion av mat. Turistbajset ger bara algmat. Ta rodret en stund, jag måste kasta vatten.”

Dröm 3. En reslig man fingrar på en medalj som hänger i ett band runt halsen. Statsminister Reinfeldt bugar artigt framför medaljören. ”Oh Fredrik, you can call me Al.” De samtalar intensivt och innan de skils ber Reinfeldt om Gores kavaj. Den är alldeles för stor, men Reinfeldt kastar gillande blickar i en spegel och axlar den ändå. ”Nu har jag vinnarkostymen, nu saknas bara en coach. Lars Lagerbäck är upptagen. Hm, Lars-Erik Liljelund, Naturvårdsverkets generaldirektör, får rycka in. Han vet vilka argument som är spelbara för att vi ska ro hem förhandlingssegrar år 2009, när Sverige har ordförandeskapet i EU och ett viktigt klimatmöte hålls i Köpenhamn.

En man med en blåklint bakom örat vandrar förbi. ”Lycka till, Liljelund, här får du ett paket tuggummi. Energifrågan är en rättvisefråga mer än en miljöfråga, det kommer jag att fortsätta att säga. Mitt ordflöde peakar inte förrän 2010. Kika gärna in på min blogg, Aleklett’s energy mix.”

Dröm 4. Det är sen kväll på kristdemokraternas arbetsrum i regeringskansliet. En vinbägare cirkulerar bland mötesdeltagarna. ”Vi måste hitta en gemensam strategi för detta. Äntligen har vi en chans att profilera oss på miljöområdet, säger en glasögonprydd man i brunt hår. ”Du har rätt”, säger någon. ”Absolut”, säger en annan. ”Det blir tufft. Men om vi låter partipiskan vina över församlingsmedlemmarna ska det nog gå”, säger en tredje. ”Frysning, dränkning, klippning eller elektrifiering, det är frågan.”

Anders Wijkman sticker in huvudet. ”Tjena, pratar ni miljövänliga begravningar?” ”Alldeles riktigt, säger Lennart Sacrédeus, av den spanska skogssnigeln.” Han tar av sig glasögonen, lutar sig framåt. ”Det är dags att vi lyssnar på vanligt folk. Miljökontoren i landets kommuner måste ha en beredskap inför sommaren. Den biologiska mångfalden är hotad! Frågan har rört sig med snigelfart, men får vi bara lite mer regn, så kan kampen mot det slemmiga
odjuret lyfta oss högt över den heliga riksdagsspärren. Vad säger du Anders? Anders?”