Nätets mörka sidor

På en konferens i Las Vegas förra veckan presenterades Dark net, ett slags hemligt internet. Tanken är att personer ska kunna dela information på nätet utan att ”synas” utåt. Identiteten avslöjas bara för ”vännerna”.

Om projektet förverkligas i stor skala innebär det en omvälvande förändring av internet som mötesplats. Många surfare kommer att lämna det öppna torget och gå in i köket. Det fria informationsflödet blir till en exklusiv middagsbjudning. Att ­krascha festen kommer att vara svårt.

Framtidsscenariot ter sig på många sätt olustigt. Styrkan med Internet är just möjligheten till spontana möten. Behållningen av några timmars surfning är allt som oftast att ha trillat över något överraskande på ”träfflistan”. I bästa fall något som korsbefruktar de egna tankarna. Ett lästips. En ny bekantskap.

ECPAT, en organisation mot barnpornografi, har också uttalat farhågor om att Dark net infriar pedofilernas våtaste drömmar om riskfri konsumtion av barnporr. Blotta namnet låter onekligen som något för mörkermän snarare än för upplysningens och demokratins hjältar.

Samtidigt är innovationen ett välbehövligt svar till Bodström och andra makthavare, som i jakten på terrorister vill lagra och övervaka alla möjliga elektroniska spår. Människan behöver frizoner, där tankar kan flöda fritt, utan minsta misstanke om bevakning eller registrering. Eldsjälarna bakom Dark net hänvisar också till yttrandefriheten som den största drivkraften för deras arbete. Den irländske programmeraren Ian Clarke menar till exempel att möjligheten till anomymitet är den bästa garantin för åsikts- och yttrandefriheten. Även den svenske matematikern Oskar Sandberg, som bidragit med den avancerade formel som Dark net bygger på, beskrev sig själv som en kämpe för yttrandefriheten i gårdagens Rapport. Men är Dark net verkligen vad demokratiaktivister i Kina behöver? Ligger inte internets mest progressiva kraft just i öppenheten och tillgängligheten för alla? Slutenhet är väl snarare extremisters och sekteristers fula kännetecken?

Mindre heroisk – och på senare tid aningen nedtonad – är Dark net-riddarnas kamp för en absolut rätt till fildelning. I de slutna, vänskapligt inställda nätverken kommer detta förstås att kunna ske helt ogenerat. Här står bokförlag, musikdistributörer och filmproducenter inför en ny teknisk utmaning. Det är en krigföring som kommer att pågå under överblickbar framtid.

Så hur förhålla sig till utvecklingen? Att mota Dark net i grind är omöjligt. Och är det ens önskvärt? Hur som helst vore det inte effektivt. Perverterade beteenden och småtjuvar skapas inte av tekniken. Det är människor som måste ändra sig. Sådant är lätt att glömma bort i vårt högspecialiserade och tekniska samhälle.