Om mjölkkrisen

– Vänta lite, jag måste sätta mig. Knäna, du vet, säger mjölkbonden Mats Eriksson.

Han hittar en pall som står på gårdsplanen. Ur stora högtalare ljuder Sven-Ingvars ”Sommar och sol”. En drönare surrar envist i luften. Vid gamla E4:an vajar en jättelik, uppblåst Arla-ko i vinden. Alldeles nyss tittade 4000 människor på 120 kor, vilket är publikrekord. På hemsidan kunde man läsa ”slutsålt” för flera veckor sedan. När det var som tätast stod fyrdubbla rader av åskådare utmed stängslet. Mobilkameror har sträckts mot ystra kor. Kreaturen har fått applåder, särskilt hon som länge tvekade, att inför publik, skritta ut i sommarhagen. Men nu är ruschen på ko-släppet på Svista gård, norr om Uppsala, över.

– Jag har en dotter som gärna vill ta över gården. Hon kan det här med mjölkproduktion. Men det är inget jag kan rekommendera med den dåliga lönsamhet vi har, fortsätter Mats.

Den stora svärmen av ko-voyeurer har skingrats. Men många barnfamiljer och andra sällskap dröjer sig kvar på gården. En del har picknick på de inbjudande gräsytorna kring husen. Några går tipspromenad. Arla bjuder på ekologisk mellanmjölk och bulle. Barn kan få en gnuggis, föreställande Arla-kon, på kinden. Det finns en fotovägg där glada barnansikten kikar fram ur hål vid kalvens huvud. Mats dotter och några andra släktingar säljer kaffe för en tjuga. Påtår ingår. Idel glada miner och en himmel blå som viol. För världens sjätte största mejerikoncern, Arla Foods amba, måste detta vara en tillställning som skapar väldigt mycket goodwill. Få av besökarna inser nog att gården de tillbringat den lustfyllda förmiddagen på, går med förlust. Det ser ju så välskött och välmående ut.

– Bästa lönsamheten hade jag på 80-talet, när jag började. Jag har alltid varit optimistisk, men nu sviktar min framtidstro. Vi investerade i mjölkrobotanläggning 2010. Nu går vi back och satsningarna på en egen foderanläggning har lagts på is.

Men Mats är ändå lyckligt lottad, rent geografiskt, som bor i gränslandet mellan Arla-land och ett par andra mejeriföreningar. Han har flera möjliga köpare av sin mjölk. Det är inte alla förunnat. Många mjölkbönder är fast i en monopsoni-situation, det vill säga, de har bara en köpare. Mats har fått ett erbjudande från ett mindre mejeri, som är villigt att betala lite mer för den mjölk han producerar. För det är ingen hemlighet, att under den senaste mjölkkrisen, orsakad av det ryska importstoppet, har de mindre mejerikooperativen lyckats hålla ett högre avräkningspris än marknadsledande Arla Foods amba. Det kan de göra av den enkla anledning att de har en större andel färskvaruförsäljning, och det är på färskvarorna (mjölk, fil, yougurt, grädde et cetera) som mejerierna tjänar mest pengar, eftersom dessa inte är lika utsatta för konkurrens. Men prispressen påverkar i förlängningen även småmejerierna, som inte kan ligga för långt över konkurrenterna i sin prissättning (1).

När jag kör från gården är jag upplyft, som man blir av att se spralliga kor, men samtidigt konfunderad och frustrerad. Varför går det så dåligt – ekonomiskt – för svenska mjölkbönder? Varför behöver många avverka sin skog, be om anstånd med räkningar, belåna sina EU-stöd, sälja djur till slakt för att få in pengar från köttet, säga upp personal, lägga ner? Vad är problemet? Och vilka är lösningarna? Vilken skillnad kan en livsmedelsstrategi göra? Jag försjunker i statistik, rapporter och utredningar. Jag pratar med mjölkbönder i min bygd, och med frispråkigt folk som lämnat mjölkbranschen för många år sedan. Jag ringer till stora och små mejerier i Sverige. Men att analysera och begripa anledningarna till mjölkbranschens långsamma utförsbacke är ungefär lika lätt som att sleva i sig långfil. Just när man tror sig ana orsak och verkan glider den sega härligheten av skeden. Budskapen är många och motstridiga. Å ena sidan har Sverige fantastiskt gynnsamma förutsättningar för mjölkproduktion. Här finns god tillgång på vatten av bra kvalitet. Markpriserna är relativt låga. Produktiviteten är mycket hög per ko och per arbetad timma (2). Det finns ett högt kunnande inom branschen. Djurhälsan är i topp. Antibiotikaanvändningen är låg (3). Svenska avelsdjur är eftertraktade internationellt, eftersom de är fria från allvarliga sjukdomar (4). Sverige har dessutom en stolt tradition av innovationer som har varit betydelsefulla för hela mjölkbranschens utveckling. Separatorn, mjölkskumningsmaskinen, system för utfodring och robotmjölkning har tagits fram inom DeLaval och dess föregångare. Giganten Tetra Pak packar mjölken. Till och med mjölkpulvret uppfanns av en svensk på 30-talet, Ninni Kronberg, vars kunskap Axel Wenner-Gren sedan förädlade inom företaget Semper (5). Kooperationen Arla har vuxit till en framgångsrik internationell koncern, med verksamhet på de flesta av världens kontinenter. Så där kan vilken branschföreträdare som helst mala på. Det brukar vara svårt att trycka på stoppknappen. Till och med klimatet som oftast betraktas som en nackdel för svenskt lantbruk, är faktiskt ganska gynnsamt för mjölkproduktion, åtminstone i södra och mellersta Sverige (6).

Å andra sidan – trots dessa faktorer som sammantaget borde bädda för en stark och lönsam sektor – har den svenska handelsbalansen för mjölkprodukter försämrats 40 gånger sedan år 2000. Sverige har haft den sämsta utvecklingen bland länderna runt Östersjön, och är det enda landet i regionen som konsekvent uppvisat ett handelsunderskott, som därtill är kraftigt växande (7). Den svenska mjölkinvägningen har minskat med drygt tio procent de senaste 15 åren. Den svenska importen av ost har fördubblats de senaste tio åren. Sverige importerar mejeriprodukter till ett dubbelt så stort värde som vi exporterar för (8). Kvotutnyttjandet inom ramarna för EU:s jordbrukspolitik har legat under 80 procent (9). Hur är det möjligt att misslyckas så kapitalt? Om ingen dramatisk förändring sker vad gäller lantbrukets lönsamhet, befarar Konkurrenskraftsutredningen, att Sverige kommer att tappa en tredjedel av jordbrukets samlade produktionsvärde (10). Det vore att sjabbla bort både gynnsamma naturgivna förutsättningar och över generationer uppbyggd kompetens. Det skulle avfolka bygder och hagar, försvåra möjligheterna att nå flera av miljömålen och minska sysselsättningen i livsmedelsbranschen. Eftersom mjölkproduktionen är den ekonomiskt viktigaste produktionsgrenen inom svenskt lantbruk, har det avgörande betydelse för hela landsbygdens utveckling, hur det går för de svenska mjölkbönderna (11).

Så vilka är då skälen till att mjölksektorn kan liknas vid en sinko som aldrig kalvar – i detta fall en synnerligen välskött, högdräktig ko, som inte levererar enligt förväntningarna? Det går att lite grovt att gruppera förklaringarna till mjölkbranschens svaga utveckling utifrån tre olika perspektiv: historia-kultur, konkurrensvillkor och marknad-makt. I debatterna om mjölkböndernas kris har det framför allt varit stort fokus på likvärdiga konkurrensvillkor. Djurskyddsregler, energi- och miljöskatter och tillämpningen av växtskyddsförordningen är återkommande trätoämnen. Det är begripligt. Frågorna är konkreta och det är högst motiverat att kräva likvärdiga konkurrensvillkor inom EU. Inom en gemensam marknad måste spelreglerna vara gemensamma, annars blir det inte en rättvis tävling, producenter emellan. De andra två förklaringsmodellerna (historia/kultur och marknad/makt) är mer förbisedda i det offentliga samtalet, kanske för att de är mer komplexa och inte lika lätta att bearbeta till slagkraftig politik. Hur förändrar man den nationella självbilden? Hur ruckar man på styrkeförhållandena inom värdekedjan för mjölk, så att makt flyttas från industri och dagligvaruhandel till primärproducenterna? Självklart är det enklare att diskutera skatternas vara eller icke vara på diesel eller handelsgödsel. Men bara för att något är lätt att formulera i distinkta krav, innebär inte det att det är de faktorer som faktiskt har störst betydelse de svenska mjölkproducenternas framtid.

Kanske är det minst lika viktigt att svenskarna gör upp med det tankegods som dikterar att jordbruk är något som länder i ett utvecklingsskede använder som trampolin för att svinga sig upp till högre sfärer i samhällsutvecklingen. Kanske kan invånarna i mellanmjölkens land äntligen att inse att jordbruk och livsmedelsproduktion är verksamheter även moderna välfärdsnationer kan tjäna pengar på. Det räcker att kika på våra närmaste konkurrenter som (Danmark, Tyskland, Nederländerna) för att få bekräftat att det går utmärkt för en konkurrenskraftig och exportinriktad jordbruksnäring att blomstra inom industri-, kunskaps- och tjänstesamhällets hägn. Detta blir den kommande livsmedelsstrategins mest centrala uppgift, tror jag, att på ett övertygande sätt lyfta fram de ekonomiska värden och jobbmöjligheter som står på spel. Inom landet finns markbundna fysiska resurser, och ett uppbyggt kunskapskapital. Mat kan vara en vara, likaväl som möbler eller telekommunikationsteknik, som bidrar till Sveriges välstånd. I den positiva spiral som affärs- och strategiutvecklingsbolaget Macklean beskriver, och som Konkurrenskraftsutredningen inspireras av, är själva grundförutsättningen för att vända den nedåtgående mjölkspiralen i Sverige just att det finns ett samförstånd i samhället om att Sverige kan och vill vara en livsmedelsnation (12). Men den mentala uppförsbacken är stor. Det må vara tjatigt att komma dragande med före detta moderata finansminister Anders Borgs uppmärksammade uttalande i Land Lantbruk år 2014: ”Om jordbruket ska överleva som industri? Nej, det tror jag inte”, men påståendet säger dessvärre mycket om den politiska anda som lantbrukets intressen har haft att försöka göra sig gällande i (13). Mångaånnden ska nöja sig med samma prtuationen. medan handeln tjänar pengar på EMV-mjölken. Men mjölkbonden ska nöja sig med samma pr politiker talar om jordbruket i termer av miljö- eller konsumentintressen. Under långa perioder av nittonhundratalet betraktades jordbruket som en näring att rationalisera för att få loss arbetskraft till den framväxande industrin. I högtidstalen ska de gröna näringarna lösa många av framtidens miljöutmaningar. Men själva maten glöms ofta bort, den ursprungliga anledningen till att någon håller på med jordbruk. Att samtliga riksdagspartier har enats om att Sverige ska ha en livsmedelsstrategi signalerar dock en ökad insikt om vikten av att ha en livskraftig matproduktion i landet.

Men det räcker förstås inte att politiker ser strategiska (jobb- och säkerhetspolitiska) värden i att Sverige har en konkurrenskraftig matproduktion. Näringen och dess organisationer måste också se möjligheterna för sin bransch. Men i olika rapporter och i samtal med branschfolk slås gång på gång fast att svensk mjölkproduktion aldrig har varit exportinriktad (13,14). Det må vara korrekt, men ingjuter inte direkt någon framtidstro. För ett utomstående öra är branschvokabulären provocerande defensiv. När någon liten del av den svenska mjölkråvaran, trots allt ska gå på export är den ett ”överskott” som ska ”lyftas ut” eller ”tas om hand”. Någon ”måste” exportera överskottet (15). Det låter som att mejeriindustrin tillkännager en akt av välgörenhet, när de förbarmar sig över den mjölk som inte går åt på den lönsamma, svenska färskvarumarknaden.

Till viss del handlar det om att frigöra sig mentalt från den era av nationell reglering som rådde fram till 1990, och som sedan återupptogs efter EU-inträdet 1995, för att återigen avslutas i år i och med mjölkkvoternas upphörande. Nu är det således fritt fram för ökad produktion, både för hemmamarknad och export. Men en avgörande fråga är om det finns någon från mejeriindustrin som verkligen efterlyser kraftfullt utökad svensk produktion? Signalerna är inte direkt tydliga. Och det leder oss in på detta med marknad och makt inom mjölksektorn. I en rapport om den svenska mejeribranschens effektivitet står att: ”eftersom de svenska mejerierna inte satsat på export, så har den minskade inhemska försäljningen inte kompenserats av export, vilket lett till en minskad efterfrågan på svensk mjölkråvara.” Man konstaterar vidare att mejerisektorn är effektiv (mätt i processad råvara per anställd), men dålig på att sälja. Produktionsvärdet har sjunkit, till stor del på grund av att Sverige exporterar mjölkpulver (industriprodukt med relativt låg lönsamhet) och importerar mer förädlade varor, främst ost och yogurt (16). Vad man inte berör i analysen är att det i praktiken bara finns en mejerikoncern i Sverige som är tillräckligt stor för att i någon större omfattning hävda sig på exportmarknaden, och det är Arla Foods amba. Kruxet är bara att beslut om vilka anläggningar som ska byggas ut eller läggas ner, vilka produkter som ska produceras var, och vilka marknader som ska ägna sig åt export inte fattas i Sverige, utan på exportkontoret i Köpenhamn och Arla Foods huvudkontor i Århus. Franska Lactalis som äger Skånemejerier, har också muskler för export, men enligt Skånemejeriers årsrapport ska mejeriet fokusera på hemmamarknaden, och alla beslut om export fattas i Polen (17). Det blir därför lite märkligt att hävda att ”svenska mejerier” inte har satsat på export, när det i själva verket är multinationella koncerner, som för att uppnå bästa möjliga resultat för koncernen i sin helhet optimerar genom strukturrationalisering och koncentrering. Med tanke på att det svenska inflytandet är begränsat i Arla Foods, som hanterar mer än 70 procent av den invägda mjölken i Sverige, finns anledning att fundera över i vilken mån svenska intressen överhuvudtaget har möjlighet att påverka utvecklingen framöver. Naturligtvis kan Sverige som nation på olika sätt arbeta för att vara en attraktiv miljö för ett multinationellt kooperativ att förlägga verksamhet i. Politiker kan också genom Konkurrensverket agera för att begränsa en ytterligare expansion av Arla-land i Sverige, eller överväga om dominansen behöver brytas upp. Men vilka strategiska beslut Arla Foods amba fattar är till syvend och sist en fråga för dess styrelse och ledning.

 

Arlabönderna, som år 2015 firar Arla Sveriges 100-årsjubileum, utgör ungefär tre fjärdedelar av den svenska mjölkbondekåren. Går det bra för dem, går det bra svensk mjölkproduktion. Avsikterna var naturligtvis de bästa när Arla fusionerade med danska MD Foods år 2000, för att undvika en ”landskamp” (priskrig) som man skriver på Arla Foods hemsida. Men så här femton år efter fusionen går det inte att med bästa vilja hävda att Sverige har stärkt sin position inom koncernen. Antalet produktionsanläggningar har mer än halverats från 34 till 11 i Sverige. I Danmark har antalet minskat från 40 till 30 (18). Huvudkontoret ligger i Århus, och här byggs också det nya koncerngemensamma innovationscentret för 120 medarbetare. Samtidigt har ett inriktningsbeslut tagits om att avveckla det befintliga innovationscentret i Stockholm (19). Exportkontoret ligger, som nämnts, i Köpenhamn och Danmark har i stor utsträckning tagit hand om osttillverkningen, medan Sverige torkar de svenska mervärdena till anonymt mjölkpulver. Tillverkningen av pulver har ökat från 10 till 27 procent de senaste tjugo åren, och den slukar nu lika mycket av den svenska mjölkråvaran som dryckesmjölken (20). Visst sker en satsning på kesotillverkning för den europeiska marknaden i Falkenberg. Men nettoeffekten av det senaste investeringsprogrammet är att Arla tappar 250 jobb i Sverige. Den största enskilda investeringen förra året på 630 miljoner kronor, gjorde koncernen i det påbörjade bygget av en ny laktosanläggning i Norra Vium på Jylland, som ska tillverka ingredienser till barnmatsprodukter (21). Kikar man på sammansättningen i kooperativets ledning, är bilden densamma. I företagsledningen är cirka 10 procent svenskar och 60 procent danskar. I styrelsen, däremot, har Sverige ungefär den andel ledamöter man kan förvänta sig (27 procent) med hänsyn tagen till att Arla Foods ägs av 13 500 mjölkbönder i sju länder, varav cirka 3300 är svenska (22).

För svenska politiker, som ska ta fram en kraftfull livsmedelsstrategi, är det förstås viktigt att vara medvetna om att den i Sverige helt dominerande och marknadsledande aktören, i ganska liten utsträckning faktiskt är svensk, hur svenska de svenska mervärdena än må vara. Vilka politiska slutsatser som är kloka att dra utifrån detta faktum, ligger bortom detta skrivuppdrags horisont, men borde rimligen vara ett ämne för diskussion under arbetet med den svenska livsmedelsstrategin, i de delar som har bäring på mjölksektorn.

 

Utvecklingen av styrkeförhållandena inom Arla Foods är på inget vis förvånande med tanke på att danska MD Foods vid fusionen var dubbelt så stora som Arla. Danmark hade också ungefär hundra års försprång framför Sverige, vad gäller export av matvaror. Smör och bacon var Danmarks motsvarighet till skogen och malmen, som tillväxtmotor under välfärdsstatens framväxt. 1945 stod jordbruket för hela 71 procent av de danska exportinkomsterna. Så sent som 1960 var exportinkomsterna från lantbruket större än från industrin (23). Idag går 55 procent av den danska mjölkproduktionen på export, att jämföra med Sverige som exporterar en tiondel av mejeriernas totala försäljning (24).

I takt med att Arla Foods har expanderat finns nu ägare även i Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Belgien och Luxemburg. Men ekonomen och råvaruexperten, Torbjörn Iwarson, Carnegie, som under många år skrivit marknadskrönikor i ATL, tvekar inte att kalla Arla Foods amba för danskt i rapporten en ”En friare mjölkmarknad”. Han skriver också att ”Från svenskt perspektiv, förmodligen ur varje delägares perspektiv är Arla Foods amba vad som brukar kallas ett ”herrelöst” företag.” Den enskilda bonden, och de svenska delägarna som helhet, har marginellt inflytande över bolaget (25). Uppfattningen bekräftas på sätt och vis i Arla Foods årsredovisning i avsnittet om risk. Koncernen rankar missnöjda ägare (mjölkbönder) som den mest sannolika risken, men effekten på koncernens verksamhet rankas som lägst jämfört med övriga riskfaktorer (26). Som ägare får mjölkbönderna inte ta del av information om hur stor andel av vinsten som kommer från olika marknader och produkter. Det är enbart styrelsen och koncernledningen som känner till dessa siffror (27). I frånvaro av information cirkulerar bedömningar och spekulationer om vilka marknader som är draglok inom koncernen.

 

Uppenbart är att det ledande mejerikooperativet i Sverige inte har lyckats att sälja konsumentnära produkter med hjälp av svenska mervärden på såväl export- som hemmamarknaden (28). Arla Foods nya märkning Sverigekannan är ett försök att tydliggöra för konsumenterna vilka varor, inte minst ostar, som är tillverkade på svensk mjölk (29). Det är ett steg i rätt riktning. Men paradoxalt nog, åtminstone för de konsumenter som tror sig gynna svenska bönder när de köper produkter med Sverigekannan, kommer de svenska mjölkböndernas ekonomi inte att förbättras, eftersom Arla tillämpar ett och samma avräkningspris inom hela koncernen. En eventuell ökad vinst på Sverigekannan delas med 13 500 mjölkbönder runt om i norra Europa, i enlighet med den kooperativa principen att dela på investeringar, risker och vinster. Det är alltså inte raka rör mellan det högre priset för de lokala mervärdena, och producenterna av dessa mervärden. Av någon anledning frångår Arla Foods denna princip när det gäller ekologisk mjölk. Koncernen sätter olika pris på ekomjölken i olika länder, beroende på tillgång och efterfrågan (30). Detta borde öppna för svenska Arlabönderna att göra gemensam sak, och kräva differentierat avräkningspris även för den del av mejeriprodukterna som säljs med hjälp av lokala värden. Mejeriindustrin tjänar ju pengar på dessa, medan handeln tjänar pengar på handelns egna varumärken (EMV).

Arlas ledning har hittills avvisat alla förslag om ett särskilt avräkningspris som tar hänsyn till svenska merkostnader i form av beteskrav. Istället ordnar och bekostar Arla kosläpp, eftersom det stärker varumärket. Då återstår för mjölkbönderna att bilda nya producentföreningar för att knipa en större del av kakan från den inhemska färskvarumarknaden. Det är vad den nystartade producentföreningen Glada Bonden försöker göra, och vad andra små föreningar lyckats med. Till saken hör att Sverige inte producerar något större mjölköverskott, till skillnad mot länder som Danmark, Holland och Tyskland. Om svenska konsumenter väljer ost gjord på svensk mjölk, motsvarar det halva svenska mjölkinvägningen, och mindre mjölk skulle behöva gå till pulver. Här finns således utrymme för ett större kooperativ som tillfredsställer den trend mot närproducerat som spirar, och där konsumenten kan vara säker på att det högre priset i butiken når den svenska mjölkbonden och gynnar arter i svenska hagmarker. Om svenska politiker vill stärka den svenska mjölkproduktionen, bör de fundera över hur de kan underlätta denna utveckling.

 

Referenser:

  1. Telefonsamtal med Magnus Lindberg, VD Gefleortens Mejeriförening, samt Thomas Andersson VD, Falköpings Mejeri, maj 2015.
  2. Grön konkurrenskraft 2014, Jordbruksverket, Lantbrukarnas Riksförbund, LRF Konsult.
  3. Antibiotika och djur inom EU. Faktablad Sverige Veterinärmedicinska Anstalt. Sales of veterinary antimicrobial agents in EU/EEA countries in 2012. European Medicines Agency.
  4. http://matlandet.se/365/i-jordanien-och-pakistan-ar-svenska-mjolkkor-heta/, http://www.lantbruk.com/lantbruk/lonsamt-exportera-kor
  5. http://www.semper.se/om-semper/sempers-historia
  6. http://www.tekniskamuseet.se/1/1933.html, http://www.arla.se/om-arla/arlas-historia/produkterna/tetra-pak/, http://www.arla.se/om-arla/arlas-historia/produkterna/mjolkens-teknik/
  7. En friare mjölkmarknad, s 20, Torbjörn Iwarson. Mars 2015. Timbro.
  8. Competitiveness of Northern European Dairy chains, s 125, Jansik et al, March 2014.
  9. http://www.lrf.se/globalassets/dokument/om-lrf/branscher/lrf-mjolk/statistik/mjolkkvoter—kvotutnyttjande-i-sverige-och-eu.pdf
  10. Konkurrenskraftsutredningen. SOU 2014:38, s 62-63, Tillväxt och värdeskapande. Konkurrenskraft i svenskt jordbruk och trädgårdsnäring.
  11. https://jordbruketisiffror.wordpress.com/2013/04/11/specialiserade-mjolkforetag-skapar-35-procent-av-jordbrukets-intakter/
  12. Förädlingskedjans konkurrenskraft. 4 dec 2014. Macklean.
  13. Competitiveness of Northern European Dairy chains, Jansik et al, March 2014. Den svenska mejeribranschens effektivitet och påverkan på svensk mjölkproduktion. 4 dec 2014. Macklean.
  14. Samtal med Åke Hantoft, styrelseordförande i Arla Foods, 12 maj, 2015.
  15. Samtal med Åke Hantoft, styrelseordförande i Arla Foods, 12 maj 2015.
  16. . Competitiveness of Northern European Dairy chains, s 125, Jansik et al, March 2014. Den svenska mejeribranschens effektivitet och påverkan på svensk mjölkproduktion. 4 dec 2014. Macklean.
  17. Jordbruksaktuellt 2015-02-24. Mejeriernas olika syn på exportmöjligheter.
  18. Årsredovisningar 2000 och 2014. Arla Foods.
  19. http://www.arla.com/sv/om-oss/nyheter-och-press/2013/pressrelease/arla-foereslaar-flytt-och-effektivisering-av-produktion-inom-sverige-915007/
  20. En friare mjölkmarknad, figur 5, s 14, Torbjörn Iwarson. Mars 2015. Timbro. LRF mjölk.
  21. http://www.arla.com/sv/om-oss/nyheter-och-press/2014/pressrelease/arlas-investeringsplan-2014-klimatvaenlig-produktion-och-mer-export-956332/
  22. http://www.arla.com/about-us/organisation/management/, http://www.arla.com/about-us/organisation/board-of-directors/
  23. Jönsson, Håkan. Mjölk- en kulturanalys av mejeridiskens nya ekonomi. Brutus Östlings Bokförlag 2005. Fotnot 1. Kapitel Modern mjölk.
  24. Den svenska mejeribranschens effektivitet och påverkan på svensk mjölkproduktion. 4 dec 2014. Macklean. S 15 (mätt i produktionsvärde)
  25. En friare mjölkmarknad, s 20, Torbjörn Iwarson. Mars 2015. Timbro.
  26. Arlas årsredovisning 2014. S 52-53. http://www.arla.com/globalassets/global/investors/pdf/annual-report/se/konsoliderad-aarsredovisning-2014.pdf
  27. Mejl fr Arlas presschef Claes Henriksson 15 02 12: ”Vi redovisar inte bidrag till vinsten på enskilda marknader eller enskilda produkter. Det är den samlade intjäningen som avgör mjölkpriset till ägarna.” Intervju med styrelseordförande Åke Hantoft samt flera andra, bland annat medlemmar i Arlas representantskap.
  28. Läget i den svenska mjölknäringen. Sammanfattning. 2015-02-18. Jordbruksverket. http://www.jordbruksverket.se/download/18.ecf91f14b997e06b6ba36a/1424266757471/L%C3%A4get+i+den+svenska+mj%C3%B6lkn%C3%A4ringen+kunskapsunderlag+150218.pdf
  29. http://www.arla.se/vara-produkter/vara-produkter/naturligare-produkter/sverigekannan/, http://www.unt.se/asikt/debatt/lattare-valja-svensk-mjolk-3723540.aspx
  30. http://www.arla.com/sv/om-oss/nyheter-och-press/2015/pressrelease/hoejt-tillaegg-foer-arlaboender-med-ekologisk-produktion-1112382/