Sverige vänder jordbruket ryggen

Nästan alla har det. Frankrike har tolv. Tyskland nio. Polen åtta. Storbritannien sex. Till och med Luxemburg, som bara har ynka 2 400 bönder i hela landet, har en ledamot i Europaparlamentets jordbruksutskott. Men Sverige, då? Hur många av de nyvalda nitton svenska parlamentarikerna valde att bänka sig i jordbruksutskottet? Jo, noll. Därmed finns inte en enda svensk röst i ett av parlamentets större utskott med sina 79 ledamöter.

Det hela är förstås mycket beklagligt. Jordbruket är utan konkurrens det största budgetområdet inom EU-samarbetet, och Sverige är en av de ivrigaste reformförespråkarna.

När nu äntligen parlamentets inflytande över jordbrukspolitiken ökar (om förslaget till ny konstitution går igenom), väljer Sveriges folkvalda att retirera på Europanivå. Det är tydligen inte intressant att vara med och stifta lagar eller bestämma över unionens största pengaflöde. Att ondgöra sig i största allmänhet en bit ifrån makten är så mycket bekvämare.

Utfallet är en olycklig konsekvens av personval och partipolitisk taktik. Jordbruk är ingen sexig fråga att driva personvalskampanj på.

Dessutom finns, med små variationer, en konsensus över block- och partigränser i Sverige om att EU:s jordbrukspolitik måste
förändras. Därmed blir frågan i det närmaste omöjlig att profilera sig på.

En kampanjslogan som: ”Jag tycker lika illa om EU:s jordbrukspolitik som alla andra” är inget man blir inkryssad på. Det paradoxala resultatet blir en svensk likgiltighet i Europarlamentet, trots att det inrikespolitiskt finns en relativt tydlig linje. Och detta dessvärre i en fråga som är betydelsefull på europeisk nivå.

Att inte ens centerpartiets Lena Ek valde jordbruksutskottet, kan bara tolkas som en del i partiets långsiktiga strategi att bredda väljarbasen. Från svensk synpunkt hade det dock varit bra, om någon hade velat axla Karl Erik Olssons mantel som liberalernas talesman i jordbruksutskottet.

Den ledsamma hälsningen från Sverige till Europas övriga nettobidragsgivare och reformvänner, som Tyskland och Holland, är: sorry, ni får kämpa
ensamma i ordstriderna med Frankrike.