Upplysning pågår

Är framtiden flimrande och blekgrön? Hinner lampan nå full styrka innan jag måste lämna rummet? Vi har liksom lärt oss att hata den. Lågenergilampan. Och nu är den på inmarsch på bred front, tack vare EU:s ekodesigndirektiv. I år förbjuds alla matta glödlampor och klara hundrawatts glödlampor. Sedan släcks de resterande klara lamporna i tur och ordning fram till år 2012. Lager får användas upp, men import och produktion inom EU tillåts inte.

Är det något att våndas över? Om man får tro mängden mejl, inlägg på Ring P1 och EU-kritiker som Sören Wibe: ja. Säg lågenergilampa och det väcker garanterat starka känslor, inte bara hos elallergiker. Mucka inte med en hundraårig uppfinning som gjort tillvaron uthärdlig på nordliga breddgrader.

Men ska man säga nej till en besparing på fyrtio terawattimmar inom EU, måste man ha väldigt goda argument. Jag har sökt med ljus och lykta utan att finna några. Störst oro väcker lågenergilampornas innehåll av kvicksilver. Ingen vill minska elanvändningen till priset av förgiftning. Om en tänd lågenergilampa spricker ska rummet utrymmas i en halvtimme och sedan ska resterna torkas upp med våt trasa, annars finns risk att man andas in kvicksilver i gasform. Säkerhetsinstruktionerna kan få vem som helst att välta närmaste golvlampa i ren förskräckelse. Men hur ofta krossar man en lampa? Och att andas in små mängder kvicksilver vid ett enstaka tillfälle är, enligt Kemikalieinspektionen, ingen hälsorisk.

Vad få känner till är att kvicksilverutsläppen inom EU faktiskt kommer att minska när glödlampan fasas ut. Totalt sprids mer än dubbelt så mycket kvicksilver ut under en glödlampas livslängd som under en lågenergilampas, om elen kommer från ett kolkraftverk. Allt kol innehåller kvicksilver och luftburna kvicksilverutsläpp från kolkraftverk på kontinenten regnar ner i svenska insjöar. Eftersom en mycket stor andel av elen inom EU produceras från kol och andra fossila källor, innebär beslutet att fasa ut glödlampan att både utsläppen av kvicksilver och växthusgaser minskar. Åtgärden lönar sig dessutom för både konsumenter och samhälle. I själva verket är det en av de mest effektiva klimatåtgärder EU kan göra från ett ekonomiskt perspektiv.

Sverige måste dock trycka på så att informationen om hur lågenergilamporna ska återvinnas blir tydlig och trycks direkt på förpackningen. De ska – precis som vanliga glödlampor – lämnas in på miljöstationer för farligt avfall. Kommissionens idé att berätta om miljöriskerna enbart på en webbsida är löjeväckande. Folk springer inte till datorn när det är dags att källsortera. En hög andel av alla lågenergilampor återvinns redan och människan är ett läraktigt djur. Kan vi hantera batterier, ska vi väl kunna hantera lågenergilampor?

Att sluta med glödlampor är heller inget udda EU-projekt. Faktum är att EU snarare hamnat på efterkälken. Brasilien och Venezuela påbörjade utfasningen av glödlampor redan år 2005. Kanada, Australien och Nya Zeeland är på gång. Den globala trenden är tydlig och produktutvecklarna lär ha snappat budskapet: se till att ta fram fullgoda alternativ till glödljus i alla armaturer.

Redan i dag finns lågenergilampor som fungerar med dimmer. Nya modeller har heller inte samma problem med flimmer, som de äldre. Ljuset är ytterst glödljuslikt, åtminstone från min skrivbordslampa. Förbudet sker inte över en natt, och både halogenlampor och lysdiodslampor kommer att förbättras. ”Det kommer alternativ, till och med till kristallkronan” försäkrar en anställd på en av lampbutikerna i Uppsala. Som alltid gäller det att hitta rätt i hyllorna. I en välsorterad lampbutik kan det finnas flera tusen olika lampor. Olika lågenergilampor har olika egenskaper och innan man har kunskapen – fråga i butiken.

Men har junilistans Sören Wibe ingen poäng alls när han i P1:s Studio Ett sågar glödlampsförbudet och hävdar att det vore bättre att bara beskatta energianvändningen? I den bästa av världar skulle de mest energisnåla lamporna därmed vinna kundernas gillande. Det finns dock flera fenomen som gör att en sådan prishöjning inte fungerar optimalt när det gäller energieffektivisering. Skilda incitament är ett. För fastighetsägare är det fördelaktigt att köpa billiga glödlampor och vitvaror som är sämre ur miljösynpunkt, och vältra över de höga elkostnaderna på hyresgästen. För de boende är förstås låga driftskostnader att föredra. Om Wibes tes höll skulle alla lönsamma effektiviseringsåtgärder redan vara genomförda. Så är inte fallet.

Människan har förbjudit en lång rad ämnen som inte är bra för miljön. Hur många beslut har vi ångrat? Freonet? Vi har miljöregler för bilar och livsmedelsproduktion. Det är rimligt att EU ställer krav på energiförbrukande produkter för att vi ska nå energi- och klimatmålen. Det är dessutom betydligt enklare att höja miljöribban tillsammans.